Så står vi då där igen i slutet av ännu ett år som om möjligt blev ännu märkligare än det tidigare. Överallt i samhället känner vi av samma trevande och famlande efter hur man återgår till det normala. Inte minst tycker jag mig känna av att arbetet och hemmasittandet framför TV, av naturliga skäl under pandemin, fått fylla ut alla de utrymmen som i vårt privatliv tidigare var mer sociala. Borta var kanske en och annan after work eller en hemmabjudning med goda vänner. Vi verkar som samhälle ha det svårt att återinföra dessa aspekter i livet igen och jag undrar om inte även dessa sociala konsekvenser är en väldigt tragisk förlust som pandemin orsakat oss, i det tysta så att säga.
Jag slås därför igen av hur rätt i tiden vi som loge och orden egentligen är, eller iaf borde vara. Att samlas för att vårda vänskapen, att stötta varandra och att njuta av mellanmänskligt umgänge frikopplat från arbetsplatsen eller familjen är faktiskt både nyttigt och avgörande för att må bra.
Och det är med denna tanke, och med tanken över de vänner som valt att bli en del av logen då jag frågat och alla de nya vänner jag lärt känna genom logen, som jag går stärkt in i nästa år. Jag skall inte sticka under stolen hur besviken jag är över att min pappa känt sig så illa behandlad av bröder att han valt att lämna efter alla dessa år men även i detta finns det lärdomar att hämta samt möjligheten att göra de förändringar som krävs för att logen, återigen, skall kännas som ett hem.
Jag önskar alla bröder en underbar jul och nyår. Jag hoppas att ni får möjligheten att dela den med någon eller några som älskar er och oavsett så skall du veta att du alltid är älskad av oss i bröder och att du aldrig är ensam.
I Vänskap, Kärlek och Sanning
Erik Obitz
Övermästare