Då är vi som bekant återigen igång med våra fysiska möten och personligen tror jag inte att vi kommer behöva sätta verksamheten i undantagstillstånd igen men om detta inträffar får vi självfallet hantera det. Vi har samlat på oss en del aktiviteter som skulle genomförts under nedstängningen och vi ser till att avverka dessa under våren så att vi kan återgå till ett normalläge.
Jag är mycket nöjd över hur vårt arbete med motioner har börjat utvecklas även om det finns mycket utrymme för förbättring. Det känns som att detta en trevande start på att både utveckla logen med väl genomarbetade och förankrade beslut men även ett sätt för oss att vara engagerade i logen utanför våra logemöten. Detta sistnämnda känns extra värdefullt då det är i det gemensamma arbetet som vi lär känna varandra och knyter starkare vänskapsband vilket i sin tur gör logen till en varmare och tryggare plats för alla att vara.
En minst lika viktig aspekt av detta arbete är att vi kan börja få klarhet i en del frågor som säkert många av oss, ibland med viss frustration, frågar oss. ”Varför händer det inget inom …” eller ”Hur skall det bli egentligen med …”. Som den som naturligt står i fokus för all denna frustration känner jag stort ansvar för att vi skall lösa ut fråga efter fråga så dessa inte skall spilla över i frustration riktad mot varandra. Istället kan vi då ta all denna energi och engagera den in i att för frågorna vidare framåt, tillsammans.