8 december, 2021
Broder övermästare, mina bröder!
Idag har vi återigen fått uppleva Lucia, en fin ritual med uråldriga anor. Och ritualer har vi många, kanske fler än vi tror.
En del är gemensamma som Lucia eller kaffepausen, andra högst privata. En kopp kaffe på balkongen den första sommardagen på semestern. Eller kanske årets första fotbollsmatch.
Jag har själv en del sådana ritualer. Bland annat lyssnar jag alltid på Bach eller Händel på vägen till Ordenshuset till dess jag möter en annan broder eller kliver genom kopparporten. Och just vid kopparporten genomför jag den sista delen av ritualen som består i att lämna de världsliga problemen på andra sidan och få en paus i livet för återhämtning, gemenskap och nytt fokus. Vår hjärna kan inte tänka inte så det går inte bara att tänka att man ska sluta tänka på något utan man måste ersätta det med något annat. När vi förknippar detta med en plats, ett tillfälle och en gemenskap så förstärker vi möjligheten att få hjärnan på andra tankar, stressa ner och bryta mönstren.
Våra ritualer, stora som små, fyller således ett viktigt syfte där de skapar utrymme för att känna efter, reflektera och kalibrera vår inre kompass. De är genom sin definition återkommande och skapar därigenom något att se fram emot, vilket i sin tur skapar en känsla av ro och utsikter för en stunds avkoppling. Ibland, när de är som starkast, kan de med hjälp av våra sinnen skapa en minnenas bro till de tillfällen då vi tidigare upplevt ritualen och skapa en stämning av igenkännande, trygghet och välmående.
Precis som Luciatåget gör för mig. Personligen tror jag att behovet av ritualer, stora som små, gemensamma eller personliga, är precis lika viktiga idag som de alltid har varit och ett nödvändigt komplement till det dynamiska och ständigt föränderliga liv vi lever.
Låt oss därför inte bara varsamt förvalta vår Ordens ritualer, utan låt oss skapa nya personliga eller gemensamma ritualer, i vänskap, kärlek, sanning.